Häromdagen hjälpte dottern till med maten. Hon ville ha mitt speciella pulvermos. Medan jag sysslade med tillbehören rörde dottern ihop moset. Jag skulle hjälpa till med det sista – kryddningen.
Sträckte mig efter burken med den pulvriserade muskotnöten. In i handen hoppade istället kanelburken.
Nu förstår jag hur maträtter blir till! Det blev gott med kanel i moset. Och nu vill dottern alltid ha kanel i moset.
Hmmm!?