Strix gör om Brännebrona Gästis

I ett upprop har Götene Kommun gått ut och bett folk att skänka prylar från 1950-talet till Brännebrona Gästis inför att TV-programmet Kniven mot strupen snart ska komma dit och göra om restaurangen.

Programmet är av samma typ som Gordon Ramsay gjort populärt – i princip har det hittills handlat om Arge Kocken som skäller ut folk för att de gör så dålig mat, det blir lite terapi där eventuella konflikter reds ut, och sen görs restaurangen och menyn om. Alla blir glada och arbetet i köket flyter lätt. Kommande säsong sägs Alexander Nilsson komma att ändra attityd och ska istället vara mera av en mentor för restaurangägaren.

Det är alltså kändiskocken Alexander Nilsson som har huvudrollen. Den helt unika arkitekturen på Brännebrona Gästis, som folk till och med vill k-märka, får säkert nu ännu starkare 1950-talsprägel.

Frågan är hur man gör modern mat som ändå känns som om den vore från 1950-talet? Det ska bli spännande att se hur Alexander komponerar menyn.

 

Nyrökt röding på cheddar rules

Röding är en av de godaste fiskar som finns, särskilt om den är nyrökt.

Nyrökt röding på rågbröd och cheddar

I Sjötorp, Mariestad, införskaffades en styck sådan när fiskaffären vid slussen öppnade för säsongen. Bättre och nyttigare förrätt kan jag inte tänka mig.

Som botten, tag hårt rågbröd. Rågsmaken passar mycket bra till rökta rätter.

Lägg på lagrad cheddar eller liknande ost. Låt gå i micron 30 sekunder så att osten smälter en aning.

Smula på lite rensade rödingbitar. Mosa gärna till dem lite.

Toppa med nyskördad gräslök.

 

Hittade snabbt billigaste blandfärsen

Jag kollar igenom reklambladen från livsmedelsaffärernaför att se om några av mina favoritvaror säljs extra billigt. Det slipper jag nu. Senast igår när jag behövde blandfärs. Då såg jag direkt vilken butik som just nu erbjöd det bästa priset. Eftersom jag köpte tre kilo sparade jag 60 kronor.

Matpriskollen är en tjänst som listar alla extraerbjudande i butikerna som finns där jag bor. Det verkar som om de som sköter tjänsten verkligen håller sig uppdaterade. Tjänsten finns också som app för Iphone.

När jag hittar en vara kan jag enkelt lägga till den till en inköpslista. Denna lista kan jag sedan bygga ut med ytterligare varor jag behöver köpa. Listan går dessutom att maila iväg om det är någon annan i familjen som sköter inköpen.

Det finns också en matchningsfunktion i appen. Där kan jag lägga i de varor jag är särskilt intresserad av. Då matchas dessa mot erbjudanden i de butiker jag valt ut som favoriter. Jag brukar till exempel bunkar upp entrecote i frysen inför grillsäsongen.  Bättre att köpa 10 kg för 79 kronor kilot, än att köpa för 150 kronor kilot en stressig fredag inför lördagsgrillningen. Dock ser jag att t ex lax som finns som extrapris just nu, inte funkar med matchningsfunktionen. Det är synd, men grundfunktionerna är så pass bra att jag gladeligen gör gratisreklam för tjänsten.

På webbplatsen finns en särskild kategori för vanliga kuponger man kan skriva ut och ta med till affären. Hittills har det dock inte varit några attraktiva erbjudande där. Dessutom förtar det lite av tjänsten huvudidé, nämligen att spara på papper. Kupongerna borde ligga i appen så att man kan visa upp dem i affären på sin smartphone, kanske kombinerat med en streckkod.

Bra vidareutveckling vore att koppla appen till ens ICA-kort eller Med Mera-kort. Till exempel så att jag i affären kan kolla saldot på mina kort. Eller kolla historiken – vad var det nu igen jag fick betala för burktomaterna förra veckan.

Pizzabluffen ingenjören avslöjar

Av priset att döma får man mera pizza om man köper en familjepizza.
Faktum är att en familjepizza upplevs som mer än tre pizzor.

Men så är inte sanningen. En familjepizza kostar i regel mera än två pizzor men mindre än tre pizzor. Samtidigt är en familjepizza mindre till ytan sett än vad två pizzor är. Närmare bestämt får man 29 kvadratcentimeter mindre pizza om man väljer det dyrare alternativet.

Det är en rejäl vinst för pizzerian att baka en familjepizza, jämfört med att baka två vanliga pizzor. Både i tid och pengar. Samtidigt ger det också mer pengar.

Jag tittar in på en sajt för pizzerior och väljer slumpmässigt en av pizzeriorna. Där kostar den billigaste pizzan, en Margerita, 55 kronor. Samma pizza i familjeformat kostar 150 kronor. Att köpa två vanliga kostar då alltså 40 kronor mindre än en stor.

På andra pizzerior jag varit på har förhållandet varit detsamma.

I och med mindre yta och mindre arbete borde ovanstående familjepizza kosta högst 90 kronor.

Låt oss nu gemensamt tala om detta för alla pizzerior i landet och ändra på prissättningen på våra pizzor.

© Tomas Carlsson 2011-11-24

 

 

Inka-mat efter crowd sourcing

Wikipedia, Google och snälla människor på e-postlistor har deltagit i att ta fram maten jag bjöd på i Internationella Matklubben. Temat var Inka och jag bestämde mig för att hålla rätterna så mycket till Peru som möjligt. Bilder längst ned i inlägget.

Först blev det Papa a la Huancaina. Det är en traditionell kall rätt som fungerar som starter eller som picknickmat. Namnet Huancaina kommer från orten rätten kommer från och är också namnet på själva såsen. Det lär finnas närmare 400 olika sorters potatis i den sydamerikanska matlagningen. Jag tog vad jag hade.

Rätten är inte alls svår att göra. Den gör sig själv. Det som tar längst tid är att handla maten.
Koka potatis och låt den kallna. Gör såsen under tiden.

Såsen består av queso fresco = fetaost, färsk chilipeppar (helst gul aji amarillo, men det är svårt att få tag på), mera andra sorters peppar beroende på vilket recept du letar upp, kondenserad mjölk, vitlök, olivolja, salt och peppar. Kör allt i en mixer och späd med teskedsvis med vatten till önskad konsistens.

Det som blir över blir en alldeles formidabel bredbard ost när det stått i kylen ett tag.

Lägg salladsblad på en tallrik. Arrangera potatisskivor, svarta oliver och ägghalvor. Lägg på såsen. Det hela kan stå framme ett tag så att det är klart på bordet när gästerna kommer.

Som huvudrätt blev det en kombination av tre olika rätter:
Ceviche (citrongravad fisk)
Quinoa-sallad
Chimichurry (grön sås)

Marinadsåsen till Cevichen innerhåller allt möjligt. Jag kombinerade ett par olika varianter så att det slutade med lime, apelsin, koriander, diverse chilisorter (bland annat färsk), vitlök, rödlök, socker, salt. Finessen med marinaden är att den denaturera proteinerna och efter ett par timmar i kylen är fisken som gravad, fast med mycket mera frisk smak och mycket mindre fet.

Quinoa-salladen kan serveras halvvarm, men jag valde att servera den kall. Jag blandade röd och vit quinoa för att få det lite intressantare. Sedan i med fetaosttärningar, rödlök, chili, avokado och kryddor efter smak.

Chimichurry är en sås som passar till det mesta. Det är nästan som en pesto, fast utan nötter. Jag tog ett rejält knippe bredbladig persilja, plockade oregano i trädgården och körde det i matberedaren tillsammans med vitlök, chili, salt, olivolja och vinäger. Jag tog även i lite finhackad gul lök på slutet (kör inte den i matberederan för då blir den besk).

Som efterrätt satsade jag på chokladglass, kolasås, jordgubbar och nougat. Nu var det inga kokablad inblandade så det blev inte den sortens kolasås. Istället kokte jag en burk konserverad sötmjölk i vattenbad i fyra timmar. Och det blev alldeles ljuvligt gott. Som bröstmjölk på godissteroider. Det odlas ju en hel del kakao i sydamerika, så det fick bli det inka-aktiga här, men den som söker på inka-desserter hittar en hel del spännande varianter att laga.

Sammantaget blev det en ganska frisk och fräsch måltid. Det enda att anmärka på var att allt det syrliga slog ut det chilenska rödvin vi drack till (Gato Negro). Jag skulle nog rekommendera ett mexikansk mesigt öl istället till det här. Eller vanligt vatten för den som vill ha alkoholfritt.

Skärkötteri en vanlig torsdag

Vissa dagar behöver matlagningen gå ultrafort.20110520-021423.jpg Därför är det alltid bra att ha lite olika slags torkat kött hemma. Det håller sig hur länge som helst och blir bara godare av lagring.
Nu blev det fint skivad spansk korv, italiensk skinka och spansk skinka av iberico-typ.
God brännvins-cheddar och mörkt bröd till det.
Det som tog längst tid var att skära gräslöken i trädgården.

 

Så blir det kokta fläsket stekt

En knaprigt god fläskestek

En redigt go dansk ribbestek med knaprig svål är inget svårt, men det tar lite tid. I alla fall  jämfört mot att gaffelpunktera och micra en färdigportion från kyldisken.

Man värmer ugnen till 250 grader och slänger en revbensstek, med svål, på rygg i en ugnsform (alltså det benfria som sitter utanpå Nasses revben läggs med svålen neråt). Häll på vatten så att det täcker svålen och ställ i ugnen. Det som händer är att man kokar ur fettet ur svålen så att den senare blir knaprig och fin. Denna metod funkar även för andra fettrika kötträtter där man vill öka knaprigheten.

Skala och skär några morötter i lagom munsbitar eller tjocka skivor.

Efter 20 minuter tar man ut steken och vänder den. Om du inte har köpt en stek med färdigsnittad svål, så skär du nu parallella snitt tvärs över, genom svålen och fettet, med 1/2 cm emellan. Vissa gillar att göra ett rutnät av snitt.

Gnugga in salt så att det kommer ner i skårorna, flingsalt funkar bäst. Lägg morotsbitarna i spadet och ställ in steken i ugnen i en halvtimme i samma temperatur som innan. Därefter sänker du värmen till 175 grader och låter steken stå i minst trekvart, tills svålen är brun och knaprig. Ta ut steken och låt den vila 10 minuter innan du skivar upp den.

Skyn slår du av och låter stå så att fettet flyter upp, skeda av det och krydda/salta.  Ställ i kylen för att bre på kavring om du gillar ”fittamadar” *).

Använd resten av skyn till såsen. Kokt potatis, rödkål och skysås är klassiska tillbehör.

Se även Dagens mat-aforism 7.