Kockelever testar pulvermos

Procordia, som samlar livsmedelsvarumärken under samma ekonomihatt, har låtit fem kockelever från Malmö testa fem olika sorters pulvermos. Vinnare blev Felix. Det var inte heller förvånande då de andra fabrikaten är relativt okända och massor av fabrikat som säljs mycket, inte var med i tävlingen. Riggat eller inte, så var det roligt att läsa.

Läs mera i Procordias Smakprovet.

Det bästa och mest prisvärda pulvermoset anser jag själv vara det som tillverkas av Tre Kockar. Det är producerat av Alna Food AB, men säljs tyvärr bara på Ö & B, samt Ge-Kås i Ullared. Just detta mos var inte med i kockarnas test.

Fotnot: pulvermos borde egentligen heta ”torkad potatis”. Precis som pasta är torkat ägg och mjöl.

Missa inte den här artikeln: Bättre mos på pulvermos 1″

Bättre biff på högrev

Det var med misstänksamhet jag besökte Restaurang Glädje i Skövde för en lunch bestående av högrev med potatismos. Högrev är lätt att misslyckas med och trådiga dallerfeta bitar i rätten dillkött har man fått till leda. Framförallt i skolan. Nu serverades istället köttet som biff.

Med stor förvåning var det både gott, mört och inte alls trådigt, torrt och segt. Efter ett samtal med kocken har jag modifierat receptet en aning och lagade det i helgen. Det blev fantastiskt. Tricket är långsam tillagning och att hålla inne smakerna med Fort Knox-liknande metod.

Så här gjorde jag:

  • Dela köttet i ganska stora bitar och blanda kötthögen med en aning salt och massor med hackad vitlök.
  • Bryn köttet hastigt på alla sidor.
  • Koka en fond enligt nedan.
  • Lägg köttet på plastfolie av polyeten och häll på en aning fond.
  • Rulla ihop till en fast korv. Ta sedan massor av folie runt från alla håll och kanter. Det blev tre ”korvar” av 1,5 kilo högrev.
  • Lägg ”korvarna” i en form och sätt i ugn, 85 grader, i 6-8 timmar.

Fonden sätter smak, men hjälper även till att smälta fettet i det marmorerade köttet. Den långsamma tillagningen gör att köttet blir mört, men också har en trevlig struktur och färg.

Fonden gjorde jag så här:

  • Bryn en lök och lite purjolök i smör.
  • Tillsätt ett par deciliter rödvin.
  • Häll i lite flytande oxfond och krydda med lite örter och svartpeppar efter egen smak.
  • Sila fonden, men behåll det bortsilade.

Den här fonden kan användas till mycket, jag återkommer till det. När jag gjorde högrevskorvarna tog jag 2-3 matskedar fond i varje paket.

När köttet var klart återvände jag till fonden och la tillbaka det bortsilade. Med en mixerstav krossade jag de fasta bitarna och sedan kryddade jag på lite ytterligare, bland annat med chili. När jag kokat upp fonden igen tillsatte jag 1,5 dl grädde blandat med lite mjöl och lätt det sjuda (inte koka) och tjockna en stund. Såsen blir jättegod att mosa sina nykokta potatisar i.

Ovanstående långsamtillagning är ett alternativ till restaurangens kokning i vakuumförpackning. En vakuummaskin är lite dyr och skrymmande för ett vanligt hemkök och då kan man göra något liknande med folie istället. Det viktiga är att det blir fullständigt tätt. Med vakuum tränger kryddorna in i köttet bättre.

Tillagningsmetoden kallas för övrigt för sous vide.

 

Gott mos är grönt mos – bättre mos på pulvermos 2

Ärtor i moset blir alldeles utmärkt gott.

Följer du dessutom förslagen i Bättre mos på pulvermos 1, så blir det extra bra.

Häll i de frysta gröna ärtorna tidigt i processen så att de hinner koka sig mjuka.

Extratips till er med kinkiga barn:

Koka ärtorna i vattnet först. Kör sedan med stavmixern så att de ”försvinner”, fortsätt sedan som vanligt med receptet. Det blir faktiskt väldigt gott, och så ser det lite roligt ut med ett mos som är alldeles grönt.

 

[box]Du som rynkar på näsan så fort du hör ordet ”pulvermos” – tänk om och testa mitt sätt att tillaga det[/box]

Goda potatis snabbt

Trots att jag använder flera tillagningsmetoder, tycker jag att mina råstekta potatis går både snabbt och blir gott.

Köp tvättade potatis, då slipper du göra annat än hastigt skölja dem.

Jag börjar med att skära dem i centimetertjocka skivor. Förkoka dem sidan i mikron cirka 8 minuter på full effekt. Jag har ett särskilt kärl för ångkokning i mikron, men det går lika bra att lägga dem i en skål med lite vatten i botten.

I stekpannan smälter jag smör tillsammans med rapsolja. Jag tar ganska mycket – det blir smarrigast så och sänker GI-värdet.

Stek på de förkokta skivorna rätt hårt i 1-2 minuter. Sänk sedan värmen och krydda med salt, peppar, örtblandning (gärna med rosmarin) och eventuellt vitlök. Lägg på ett lock.

Nu står de och blir helt färdiga medan jag fixar såsen, steker kött, eller fixar med salladen. Vänd runt potatisen någon gång.

De är helt klara strax innan de blir så mjuka att de går sönder när man vänder dem – det går ganska fort, så håll ett öga på dem.

Till dessa behövs ingen sås alls, men det är inte förbjudet att komplettera med det. Kanske bara lite rödvinssky till köttet?

Inka-mat efter crowd sourcing

Wikipedia, Google och snälla människor på e-postlistor har deltagit i att ta fram maten jag bjöd på i Internationella Matklubben. Temat var Inka och jag bestämde mig för att hålla rätterna så mycket till Peru som möjligt. Bilder längst ned i inlägget.

Först blev det Papa a la Huancaina. Det är en traditionell kall rätt som fungerar som starter eller som picknickmat. Namnet Huancaina kommer från orten rätten kommer från och är också namnet på själva såsen. Det lär finnas närmare 400 olika sorters potatis i den sydamerikanska matlagningen. Jag tog vad jag hade.

Rätten är inte alls svår att göra. Den gör sig själv. Det som tar längst tid är att handla maten.
Koka potatis och låt den kallna. Gör såsen under tiden.

Såsen består av queso fresco = fetaost, färsk chilipeppar (helst gul aji amarillo, men det är svårt att få tag på), mera andra sorters peppar beroende på vilket recept du letar upp, kondenserad mjölk, vitlök, olivolja, salt och peppar. Kör allt i en mixer och späd med teskedsvis med vatten till önskad konsistens.

Det som blir över blir en alldeles formidabel bredbard ost när det stått i kylen ett tag.

Lägg salladsblad på en tallrik. Arrangera potatisskivor, svarta oliver och ägghalvor. Lägg på såsen. Det hela kan stå framme ett tag så att det är klart på bordet när gästerna kommer.

Som huvudrätt blev det en kombination av tre olika rätter:
Ceviche (citrongravad fisk)
Quinoa-sallad
Chimichurry (grön sås)

Marinadsåsen till Cevichen innerhåller allt möjligt. Jag kombinerade ett par olika varianter så att det slutade med lime, apelsin, koriander, diverse chilisorter (bland annat färsk), vitlök, rödlök, socker, salt. Finessen med marinaden är att den denaturera proteinerna och efter ett par timmar i kylen är fisken som gravad, fast med mycket mera frisk smak och mycket mindre fet.

Quinoa-salladen kan serveras halvvarm, men jag valde att servera den kall. Jag blandade röd och vit quinoa för att få det lite intressantare. Sedan i med fetaosttärningar, rödlök, chili, avokado och kryddor efter smak.

Chimichurry är en sås som passar till det mesta. Det är nästan som en pesto, fast utan nötter. Jag tog ett rejält knippe bredbladig persilja, plockade oregano i trädgården och körde det i matberedaren tillsammans med vitlök, chili, salt, olivolja och vinäger. Jag tog även i lite finhackad gul lök på slutet (kör inte den i matberederan för då blir den besk).

Som efterrätt satsade jag på chokladglass, kolasås, jordgubbar och nougat. Nu var det inga kokablad inblandade så det blev inte den sortens kolasås. Istället kokte jag en burk konserverad sötmjölk i vattenbad i fyra timmar. Och det blev alldeles ljuvligt gott. Som bröstmjölk på godissteroider. Det odlas ju en hel del kakao i sydamerika, så det fick bli det inka-aktiga här, men den som söker på inka-desserter hittar en hel del spännande varianter att laga.

Sammantaget blev det en ganska frisk och fräsch måltid. Det enda att anmärka på var att allt det syrliga slog ut det chilenska rödvin vi drack till (Gato Negro). Jag skulle nog rekommendera ett mexikansk mesigt öl istället till det här. Eller vanligt vatten för den som vill ha alkoholfritt.