Matnyttig hemsida

KockarnasvardaghemsidaDet var när jag ramlade över sidan om tillagningsmetoder som jag upptäckte hemsidan Kockarnas vardag.

Sidan är väldigt enkelt uppbyggd, men staplar upp massor av nyttiga kunskaper för den som är intresserad av matlagning.

Det verkar vara författarna bakom boken Matlagning – en handbok, som ligger bakom sidan. De heter Jan-Erik Hallberg och Anders Hjelmberg.

 

Bättre biff på högrev

Det var med misstänksamhet jag besökte Restaurang Glädje i Skövde för en lunch bestående av högrev med potatismos. Högrev är lätt att misslyckas med och trådiga dallerfeta bitar i rätten dillkött har man fått till leda. Framförallt i skolan. Nu serverades istället köttet som biff.

Med stor förvåning var det både gott, mört och inte alls trådigt, torrt och segt. Efter ett samtal med kocken har jag modifierat receptet en aning och lagade det i helgen. Det blev fantastiskt. Tricket är långsam tillagning och att hålla inne smakerna med Fort Knox-liknande metod.

Så här gjorde jag:

  • Dela köttet i ganska stora bitar och blanda kötthögen med en aning salt och massor med hackad vitlök.
  • Bryn köttet hastigt på alla sidor.
  • Koka en fond enligt nedan.
  • Lägg köttet på plastfolie av polyeten och häll på en aning fond.
  • Rulla ihop till en fast korv. Ta sedan massor av folie runt från alla håll och kanter. Det blev tre ”korvar” av 1,5 kilo högrev.
  • Lägg ”korvarna” i en form och sätt i ugn, 85 grader, i 6-8 timmar.

Fonden sätter smak, men hjälper även till att smälta fettet i det marmorerade köttet. Den långsamma tillagningen gör att köttet blir mört, men också har en trevlig struktur och färg.

Fonden gjorde jag så här:

  • Bryn en lök och lite purjolök i smör.
  • Tillsätt ett par deciliter rödvin.
  • Häll i lite flytande oxfond och krydda med lite örter och svartpeppar efter egen smak.
  • Sila fonden, men behåll det bortsilade.

Den här fonden kan användas till mycket, jag återkommer till det. När jag gjorde högrevskorvarna tog jag 2-3 matskedar fond i varje paket.

När köttet var klart återvände jag till fonden och la tillbaka det bortsilade. Med en mixerstav krossade jag de fasta bitarna och sedan kryddade jag på lite ytterligare, bland annat med chili. När jag kokat upp fonden igen tillsatte jag 1,5 dl grädde blandat med lite mjöl och lätt det sjuda (inte koka) och tjockna en stund. Såsen blir jättegod att mosa sina nykokta potatisar i.

Ovanstående långsamtillagning är ett alternativ till restaurangens kokning i vakuumförpackning. En vakuummaskin är lite dyr och skrymmande för ett vanligt hemkök och då kan man göra något liknande med folie istället. Det viktiga är att det blir fullständigt tätt. Med vakuum tränger kryddorna in i köttet bättre.

Tillagningsmetoden kallas för övrigt för sous vide.

 

Töm ketchupflaskan utan nanoteknik

När jag såg om en uppfinning med nanoteknik som skulle medföra att allt enkelt rann ut ur en ketchupflaska, kom jag att tänka på hur jag har löst problemet.

Det är helt enkelt bara att använda den sista slatten till sås, gryta eller soppa. Häll i lite vatten i flaskan och skaka om, så drar man nytta även av det sista. Man ska också veta att det där allra sista man får ut på detta sätt är mycket mindre än man tror. Kleta-kvar-effekt gör att det inte blir alls mycket över och rent ekonomiskt är det försumbart. Men det är såklart trevligt att veta att man tagit tillvara på allt.

Det allra smartaste med denna metod är att man kan använda flaskan för att tillföra den kryddning som behövs. Eller helt enkelt skaka till en redning med flaskans hjälp och på så sätt spara på disken.

© Tomas Carlsson

Man kan väl annars säga att med nanoteknik kommer framtidens ketchupeffekt att synas runt magen?

Här en video som visar hur det ser ut när insidan av en flaska preparerats med nanoteknik:

Gott mos är grönt mos – bättre mos på pulvermos 2

Ärtor i moset blir alldeles utmärkt gott.

Följer du dessutom förslagen i Bättre mos på pulvermos 1, så blir det extra bra.

Häll i de frysta gröna ärtorna tidigt i processen så att de hinner koka sig mjuka.

Extratips till er med kinkiga barn:

Koka ärtorna i vattnet först. Kör sedan med stavmixern så att de ”försvinner”, fortsätt sedan som vanligt med receptet. Det blir faktiskt väldigt gott, och så ser det lite roligt ut med ett mos som är alldeles grönt.

 

[box]Du som rynkar på näsan så fort du hör ordet ”pulvermos” – tänk om och testa mitt sätt att tillaga det[/box]

Pizza med korv för lyckliga barn

Det värsta jag tycker finns är pizza med pommes frites. Men det är uppenbarligen populärt hos pizzerians kunder. Maximering av kolhydrater är fredagsmys i kvadrat.

Nu när Fredrik Reinfeldt sagt sig gilla korv vill jag tipsa om snabblagad korvpizza som går hem i alla läger.

Pimpad fryst pizza helt enkelt.

Huvudroller: 1 st billig infryst margerita från Lidl, en rejäl wienerkord, en liten skivad lök, riven ost, kryddor.

Sätt på ugnen, finskiva korven. Skiva löken. Lägg detta på den prefabricerade pizzan.

Lägg på torkad oregano, svartpellar, och torkad vitlök. Strö rikligt med riven ost över.

Ringla olivolja eller rapsolja över hela korvpizzahjulet.

Ställ in i ugnen 11-12.32 minuter. Ta ut. Sliza i åttondelar. Mal lite mera oregano mellan fingrarna  över.

Inget är varmare än en nygräddad pizza och inget är kallare än en tio minuter väntande pizza, så avvakta 45 sekunder innan du serverar den.

Det är garanterad godare än en Venezia med pizzaskinka på från pizzahaket, mera finess än en tjock med bröd, men tillräckligt enkelt att göra jämfört med att köra och hämta maten.

Reinfeldt-pizza kort och gott.

 

Inka-mat efter crowd sourcing

Wikipedia, Google och snälla människor på e-postlistor har deltagit i att ta fram maten jag bjöd på i Internationella Matklubben. Temat var Inka och jag bestämde mig för att hålla rätterna så mycket till Peru som möjligt. Bilder längst ned i inlägget.

Först blev det Papa a la Huancaina. Det är en traditionell kall rätt som fungerar som starter eller som picknickmat. Namnet Huancaina kommer från orten rätten kommer från och är också namnet på själva såsen. Det lär finnas närmare 400 olika sorters potatis i den sydamerikanska matlagningen. Jag tog vad jag hade.

Rätten är inte alls svår att göra. Den gör sig själv. Det som tar längst tid är att handla maten.
Koka potatis och låt den kallna. Gör såsen under tiden.

Såsen består av queso fresco = fetaost, färsk chilipeppar (helst gul aji amarillo, men det är svårt att få tag på), mera andra sorters peppar beroende på vilket recept du letar upp, kondenserad mjölk, vitlök, olivolja, salt och peppar. Kör allt i en mixer och späd med teskedsvis med vatten till önskad konsistens.

Det som blir över blir en alldeles formidabel bredbard ost när det stått i kylen ett tag.

Lägg salladsblad på en tallrik. Arrangera potatisskivor, svarta oliver och ägghalvor. Lägg på såsen. Det hela kan stå framme ett tag så att det är klart på bordet när gästerna kommer.

Som huvudrätt blev det en kombination av tre olika rätter:
Ceviche (citrongravad fisk)
Quinoa-sallad
Chimichurry (grön sås)

Marinadsåsen till Cevichen innerhåller allt möjligt. Jag kombinerade ett par olika varianter så att det slutade med lime, apelsin, koriander, diverse chilisorter (bland annat färsk), vitlök, rödlök, socker, salt. Finessen med marinaden är att den denaturera proteinerna och efter ett par timmar i kylen är fisken som gravad, fast med mycket mera frisk smak och mycket mindre fet.

Quinoa-salladen kan serveras halvvarm, men jag valde att servera den kall. Jag blandade röd och vit quinoa för att få det lite intressantare. Sedan i med fetaosttärningar, rödlök, chili, avokado och kryddor efter smak.

Chimichurry är en sås som passar till det mesta. Det är nästan som en pesto, fast utan nötter. Jag tog ett rejält knippe bredbladig persilja, plockade oregano i trädgården och körde det i matberedaren tillsammans med vitlök, chili, salt, olivolja och vinäger. Jag tog även i lite finhackad gul lök på slutet (kör inte den i matberederan för då blir den besk).

Som efterrätt satsade jag på chokladglass, kolasås, jordgubbar och nougat. Nu var det inga kokablad inblandade så det blev inte den sortens kolasås. Istället kokte jag en burk konserverad sötmjölk i vattenbad i fyra timmar. Och det blev alldeles ljuvligt gott. Som bröstmjölk på godissteroider. Det odlas ju en hel del kakao i sydamerika, så det fick bli det inka-aktiga här, men den som söker på inka-desserter hittar en hel del spännande varianter att laga.

Sammantaget blev det en ganska frisk och fräsch måltid. Det enda att anmärka på var att allt det syrliga slog ut det chilenska rödvin vi drack till (Gato Negro). Jag skulle nog rekommendera ett mexikansk mesigt öl istället till det här. Eller vanligt vatten för den som vill ha alkoholfritt.

Grilltips 2: Så blir smaklös filé smakrik

Fläskfilé måste vara det kött som har minst smak av alla sorter. Egentligen är det meningslöst att tillaga det köttet utan en massa annat runtom som smakar. Köttet bidrar bara med tuggmotstånd och textur (och protein naturligtvis). Det är anledningen till att de flesta rätter med fläskfilé är av typen ”sparrisgratäng”.

Orsaken till detta är bland annat att fläskfilé har så lite fettinnehåll. Det är i fettet smakerna sätter sig allra helst.

Men det går utmärkt att marinera fläskfilé. Men glöm det där med att göra marinaden några timmar innan.  Just detta kött behöver flera dagar på sig. Jag brukar marinera i tre dagar. Då går smakerna från marinaden in i köttet. Men när du komponerar marinaden tänk då på Grilltips 1.

 

Grilltips 1: Grillolja lurar dig att elda

Har du sett alla ställ i affären som vill få dig att köpa något som heter grillolja?
Köp det om du vill elda upp ditt kött på grillen och tycker att vidbränt är den bästa av alla smaker.
Ordet grillolja är lika omöjligt som ordet drickbensin.
Jag har sagt det innan, men här är en repris: kött består till 70 procent av vatten. Olja och vatten stöter bort vartannat. Olja tar till sig smaker. Dessa smaker kan då inte gå in i köttet. De ligger utanpå köttet, droppar ned på glöden och skapt lågor som får köttet att ta eld så att alla smaker i oljan brinner upp.
Marinera istället ditt kött med något vattenbaserat. Själv föredrar jag att blanda marinadkryddorna med stark äpplejuice eller rödvin. Då möras köttet också en aning av syrorna. Grilloljan duger bara som sås efter grillning, men den är inte särskilt god. Då är det godare med en kallrörd sås.

Marinering av fläskfilé  är ett särskilt kapitel. Mer om det i Grilltips 2.

Så roar du dig med en fritös

Vill du sänka GI-värdet på dina kolhydrater är en fritös bra att ha. Fettet gör att de GI-höga potatisen kommer ned på mera anständiga nivåer.
Gör du som engelsmännen och har på vinäger efteråt så blir det ännu bättre ur den synpunkten.
Det är väldigt trevligt och enkelt att laga mat med en fritös. Fish and chips, chicken nuggets och annat gör man på en kvart totalt från start.
Den sortens mat är dessutom väldigt uppskattad av barnen. Billigt, sparar tid och gott – bättre kan det inte bli.

När jag gör pommes brukar jag följa ”the belgian style”. Läs allt om det här: http://www.belgianfries.com

Det blir också gott att fritera morotsstavar, dill, sparris, korv, köttbullar, mm. Ibland när jag friterat en rätt brukar jag prova med ett litet smakprov av någon annan matvara efteråt, bara för att se hur det blir. Det är ganska kul.

Men det är mindre kul att göra frityrsmet för bläckfiskringar, räkor, fisk, mm. Det kladdar som sjutton och oljan blir fortare dålig av allt som ramlar av matvarorna under friteringen.

Jag använder rapsolja därför att den precis som olivolja är omega 9-fet. Majsolja har mycket omega 6, dvs det dåliga fettet för våra vener. Frityrolja är ofta en blandning av olika, men jag har aldrig provat om det känns bättre än rapsolja.

Olja kan användas 10-15 gånger, beroende på vad du friterar. Du märker på smak och lukt när det är dags att byta olja. Petiga personer tömmer fritösen och sätter oljan i kylen, men det medför så mycket extraarbete att man då drar sig för att fritera. Det går lika bra att låta oljan stå kvar i fritösen. Jag är övertygad om att allt farligt dör vid upphettning till 190 grader, men du får prova på egen risk. En viss oxidation kan uppstå i ytskiktet, men det nafsar du snabbt upp med en hålslev.
Däremot rekommenderar jag att använda en separat olja vid fritering av fet fisk. Risken är annars att pomfritsen smakar lax, t ex. Å andra sidan är det en intressant smakupplevelse om man är lagd på det sättet 🙂

Det är två saker som är viktiga när du väljer fritös: locket ska vara tätt och vara lätt att ta av och på, och den ska ha en kylzon i botten så att nedfallande matrester inte bränns vid. Det gör att oljan håller längre. Sedan är det självklart bra om oljetråget går att ta ut och rengöras enkelt. Jag köpte först en fritös för 129 kronor och den var visserligen enkel att använda och gjorde sitt jobb, men var jäkligt svårt att rengöra och tömma.

Tänk på det här när du friterar:

Se  upp med varornas vätskeinnehåll. Det är viktigt att sänka ned korgen försiktigt och vänta tills oljenivån slutar stiga innan du sätter på locket. Risken är annars oljan väller ut över kanten och du får hela köket fullt av het olja.

En fritös har hög el-effekt, så räkna inte med att kunna köra både vattenkokaren och fritösen samtidigt på samma el-säkring.

Räkna med flera omgångars fritering om du gör fries. När alla ätit färdigt så småplockas det fries ur skålen i alla fall. Det brukar inte bli en smula kvar.

Skaffa en pommes-stavare för att enkelt få jämntjocka fries. Du sparar tid och det ser proffsigt ut. Köpta fries har ibland inbakat fett och det blir inte gott, i alla fall inte lika gott som att göra dem själv.

Har du vältvättat potatis blir det väldigt gott att inte skala dem först. Då får du country style fries. Skalar du i alla fall den tvättae potatisen kan du fritera skalen efteråt. Gott som snacks.

Ha en brandfilt i köket. Släck aldrig oljebrand med vatten. Då exploderar köket. Om du inte dör direkt så brinner åtminstone huset ned.

Håll småbarn på avstånd. Oljan är het ganska länge efteråt.

Så blir det kokta fläsket stekt

En knaprigt god fläskestek

En redigt go dansk ribbestek med knaprig svål är inget svårt, men det tar lite tid. I alla fall  jämfört mot att gaffelpunktera och micra en färdigportion från kyldisken.

Man värmer ugnen till 250 grader och slänger en revbensstek, med svål, på rygg i en ugnsform (alltså det benfria som sitter utanpå Nasses revben läggs med svålen neråt). Häll på vatten så att det täcker svålen och ställ i ugnen. Det som händer är att man kokar ur fettet ur svålen så att den senare blir knaprig och fin. Denna metod funkar även för andra fettrika kötträtter där man vill öka knaprigheten.

Skala och skär några morötter i lagom munsbitar eller tjocka skivor.

Efter 20 minuter tar man ut steken och vänder den. Om du inte har köpt en stek med färdigsnittad svål, så skär du nu parallella snitt tvärs över, genom svålen och fettet, med 1/2 cm emellan. Vissa gillar att göra ett rutnät av snitt.

Gnugga in salt så att det kommer ner i skårorna, flingsalt funkar bäst. Lägg morotsbitarna i spadet och ställ in steken i ugnen i en halvtimme i samma temperatur som innan. Därefter sänker du värmen till 175 grader och låter steken stå i minst trekvart, tills svålen är brun och knaprig. Ta ut steken och låt den vila 10 minuter innan du skivar upp den.

Skyn slår du av och låter stå så att fettet flyter upp, skeda av det och krydda/salta.  Ställ i kylen för att bre på kavring om du gillar ”fittamadar” *).

Använd resten av skyn till såsen. Kokt potatis, rödkål och skysås är klassiska tillbehör.

Se även Dagens mat-aforism 7.